Försvarsmaktens primära uppdrag är att hantera kriser och avvärja militära hot, och handlar i huvudsak om att garantera Sveriges säkerhet. Men i skuggan av arbetet för att främja den nationella säkerheten, döljer sig en tyst kamp som utkämpas bortom soldatens fält. Under de senaste åren har sexuella trakasserier inom Försvarsmakten mot kvinnliga medarbetare och värnpliktiga uppmärksammats en rad gånger, nu senast i en granskning gjord av DN. I januari framkom det att misstänkta sexualbrott inom Försvarsmakten inte anmälts av myndigheten. Trots att Försvarsmakten har en stark strävan efter jämställdhet och nolltolerans mot sexuella trakasserier, tyder det på att myndighetens strävan inte omsätts i faktiska åtgärder.

De senaste åren har Försvarsmakten satsat på marknadsföring riktad till kvinnor. Syftet har varit att övervinna den förlegade bilden av att militären enbart är för män och därmed attrahera fler kvinnliga rekryter till värnplikten. När MeToo spreds i Sverige 2017 vittnade över 1700 kvinnor om kränkningar inom Försvarsmakten. Sedan dess har myndigheten flera gånger understrykit sin nolltolerans och sitt ansvar att motarbeta och vidta åtgärder för kränkningar och sexuella trakasserier. På Försvarsmaktens hemsida finns ställningstaganden mot ovälkommet beteende, inklusive sexuella trakasserier. En nolltolerans betonas, som innebär att alla rapporterade incidenter av sexuella trakasserier ska hanteras professionellt och enhetligt. Trots denna nolltolerans verkar det finnas en klyfta mellan Försvarsmaktens officiella ställning och deras faktiska hantering av trakasserier inom myndigheten. Diverse granskningar av nyhetskällor, som DN och SVT, visar att kvinnor åtskilliga gånger har larmat om sexuella trakasserier, men mötts av bristande uppföljning och åtgärder från Försvarsmaktens sida.

I början av året publicerade DN en granskning som visade att Försvarsmakten under de senaste fem åren inte har polisanmält misstänkta sexualbrott som begåtts inom myndigheten. Endast 2 av 21 fall där män misstänks ha begått sexualbrott har polisanmälts av Försvarsmakten, resten har hanterats internt av Försvarsmaktens personalansvarsnämnd (FPAN). Dessa ska ha inkluderat fall där män utsatt kvinnliga kollegor för sexuella trakasserier, bland annat genom upprepade tafsningar, tjat om sex och blottning. Den interna hanteringen har resulterat i 3–10 dagars löneavdrag för männen men FPAN har inte utkrävt skadestånd eller gjort några säkerhetsprövningar. Enligt DN har många av männen fått behålla sin anställning trots att de ska ha utsatt kvinnor för kränkningar under flera års tid, samtidigt som kvinnorna har känt sig obekväma, anpassat sin vardag eller till och med sagt upp sig efter trakasserierna.

Förekomsten av sexuella trakasserier inom Försvarsmakten är tyvärr ingen ny utmaning. Under 1990- och 2000-talet kom flera rapporter om utbredda trakasserier mot kvinnor inom myndigheten. Försvarsmakten har länge präglats av starka manlighetsnormer och kämpar med en lång historia av sexism. FOI:s rapport “Karriärhinder för unga militära kvinnor” från 2017 visar att kvinnor ofta måste tolerera trakasserier och “bita ihop” för att inte uppfattas som jobbiga. Arbetsklimatet lägger därmed hinder i vägen för myndighetens jämställdhetsarbete och har resulterat i att många kvinnor till slut tvingas lämna. Återaktiveringen av värnplikten 2017 och dess utvidgning till en bredare skara ungdomar gör denna utmaning mer komplex. 2020 avslöjade SVT att värnpliktiga blivit offer för kränkningar och trakasserier av sina befäl och samma år angav 17 procent av de värnpliktiga att de blivit utsatta av andra värnpliktiga i Försvarsmaktens årliga utvärdering. 2021 rapporterades det om värnpliktiga som blivit utsatta för allvarliga kränkningar, varav 500 värnpliktiga skickades hem från Ledningsregementet i Enköping efter sexuella ofredanden av sina befäl. Denna otrygga arbetsmiljö är oroväckande i sig men kan bli extra kritisk för värnpliktiga, som är bundna till utbildningen och riskerar böter eller fängelse i upp till ett år om de lämnar den utan tillstånd.

Vi har träffat 19-åriga Maja, som egentligen heter något annat och är kallad till mönstring i vår, för att höra vad hon och andra unga i hennes närhet tänker om saken. Maja har själv varit positiv till att göra värnplikten men reagerade starkt på DN:s granskning. 

-Jag hörde för länge sen om trakasserier som skett inom Försvarsmakten, men jag visste inte att det hade hanterats så här. Det är inte okej. Man blir lite orolig över hur det kommer vara där, säger Maja. 

Hon beskriver att hon hoppas på att kunna vara med och förbättra situationen om det är så att hon blir inkallad, och att granskningen tagit hårt på flera av hennes vänner.

-Jag har vänner som inte alls vill göra värnplikten. Jag tror de känner att det redan är jobbigt att värnplikten är obligatorisk för den som kallas, du kan inte bara välja att inte göra den. Om man sedan kommer till en otrygg miljö får det en inte att känna sig bättre. 

Trots att granskningen väcker oro hos Maja ser hon ändå positivt på att det kommer till ytan så att det finns en chans till rättvisa och förändring. Efter DN:s granskning har militärpolisens chef Rikard Bengtsson bedömt de granskade fallen och därefter har åtta fall anmälts, varav de övriga 13 fallen hade preskriberats. 

Försvarsmakten står fortfarande inför betydande utmaningar i sitt jämställdhetsarbete. I kontrast till sin tydliga värdegrund om nolltolerans mot sexuella trakasserier, har åtgärderna för att hantera sådana incidenter varit förhållandevis milda och lett till att offren i stället för förövarna har varit tvungna att anpassa sig. Samtidigt som sexuella trakasserier är ett utbrett problem i samhället, är det både uppseendeväckande och beklagligt att en myndighet vars uppdrag är att garantera Sveriges säkerhet, inte har lyckats trygga säkerheten inom sina egna led. Försvarsmakten måste öka sina ansträngningar för en trygg och inkluderande miljö, det är inte bara en fråga om långsiktig framgång och trovärdighet för myndigheten, utan en avgörande faktor för säkerhet och rättvisa för sina egna, och inte minst för de unga som kan tvingas till värnplikt framöver.