GÖTEBORGS SÖDRA SKÄRGÅRD är med sina klippor, sin grönska och hav en tillflyktsort för göteborgare liksom turister. I samma skärgård tillåts Försvarsmakten förlägga sina militärövningar. Redan 2010 beviljades Försvarsmaktens ansökan om tillstånd för utökade militärövningar – sedan samma år har denna utveckling mött motstånd, bland annat i form av den lokala rörelsen Skärgårdsuppropet.

SKÄRGÅRDSBON KLAS ÅLANDER var med och organiserade det lokala motståndet, och berättar att det sedan start handlat om att organisera skärgården och skapa dialog. Skärgårdsuppropets arbete handlar ytterst om regeringsbeslutet om ökad militär närvaro i skärgården som trädde i kraft i januari i år och som ger Försvarsmakten rätt att årligen genomföra övningar under 115 dagar och 70 nätter i skärgården.

SKÄRGÅRDSUPPROPET ARBETAR med att uppmärksamma skjutövningarnas konsekvenser för skärgården och dess invånare, och verkar för att konsekvenserna inte ska försummas till förmån för Försvarsmaktens vilja. Som exempel lyfter Klas hur militärövningarna sker intill det Natura 2000-område som innefattar delar av Göteborgs södra skärgård, han ifrågasätter att minor smälls och skott avfyras precis vid ett naturskyddsområde, i vatten där det lever tumlare, knubbsäl och olika arter av sjöfågel.

SKÄRGÅRDSUPPROPET LYFTER även militärövningarnas följder för öbor och den lokala turismen, såsom buller och oljud, samt utsläpp av miljögifterna bly och koppar.

”Militärövningarna kan inte få ske till vilket pris som helst. Hur mycket ska människor och natur behöva betala?”, säger Klas.

DET ÄR SÄRSKILT OROANDE att konsekvensernas faktiska omfattning inte är fastställd. Klas lyfter bland annat problematiken med att militärövningarnas påverkan på hav och djurliv inte utreds av varken Försvarsmakten eller yttre part. I praktiken vet vi därmed inte hur allvarliga konsekvenserna är. Denna problematik hamnar emellertid i skymundan när militärövningarna framställs som en absolut nödvändighet för Sveriges nationella säkerhet. Klas förklarar att Försvarsmakten undviker reell dialog om militärövningarnas konsekvenser för samhälle och natur genom att förslaget formuleras som ett ultimatum.

MEN SITUATIONEN ÄR INTE SVARTVIT, menar Klas. Han understryker att det krävs en öppen och ömsesidigt respektfull dialog, men att det måste gå att hitta en kompromiss som alla parter kan leva med.

”Vi har inte givit upp idén om att civilsamhälle och försvar ska komma överens. Frågan är inte färdig förrän den är färdig. Vår skärgård är underbar – den är värd att kämpa för. Vi ger inte upp så enkelt.”