Jag är född 1999 vilket var den första årskullen att få hem mönstringsunderlaget efter återinförandet av värnplikten. Jag gick då vårterminen av år 2 på gymnasiet och visste inte riktigt hur jag ställde mig till värnplikten eller om jag ville delta. Jag hade heller inte några planer efter studenten. Under denna tid var det mycket snack bland jämnåriga och i familjen, dessutom gjorde Försvarsmakten reklam som riktade sig till stor del till kvinnor. Jag diskuterade för och nackdelar av värnplikten med min familj och jag var övertygad om att det var en väldigt nyttig utbildning som skulle tillföra mycket för mig som person och se bra ut på mitt CV. Eftersom kvinnor också kallades kände jag att detta var ett sätt att bevisa för mig själv vad jag klarar av men också visa för andra. Drivet i mig fick mig att glömma andra aspekter som värnplikten medför. Dels att jag skulle behöva ge upp en del av min tid efter studenten och att jag skulle bli krigsplacerad. Jag övervägde heller inte vilken ställningstagande jag gjorde genom att delta i värnplikten eller vad det skulle betyda för min framtid eller säkerhet. Eller bara det med att bära vapen, var jag verkligen okej med det? Jag tror att jag, som tjej, ville bevisa för mig själv och för andra att jag var stark nog att ta mig an en roll inom försvaret, som är en övervägande manlig verksamhet.

Jag blev kallad till mönstring där jag gjorde alla tester förutom cykeltestet, då jag hos läkaren blev avrådd att fortsätta eftersom jag var under utredning för en mindre allvarlig kronisk sjukdom. Efter avslaget fick jag komma till en man som berättade att mina poäng var höga och att jag skulle kunna nå en högre ledarbefattning om jag hade gått igenom hela mönstringen. Han uppmanade mig att söka frivilligt året efter om det var så att min hälsa blev bättre. Eftersom jag var inställd på att delta blev jag besviken över att jag fick ett avslag och ingen möjlighet att delta.

Idag, ca 3 år efter min mönstring är jag glad över att jag inte gjorde värnplikten. När jag tänker tillbaka på hur jag resonerade vägde jag inte in alla aspekter ordentligt. Min vilja att göra värnplikten hängde på ett driv som handlade om ett individualiserat synsätt där jag ville bana vägen för min framtid med ett starkt CV och som starkare person med nyttiga erfarenheter som värnplikten kan tillföra. Idag vet jag att värnplikten inte var det enda alternativet för mig att bli en självständig och stark person, utan det lärde jag mig av att bemöta nya utmaningar åren efter studenten. Såsom att börja på ett nytt jobb, resa till nya länder eller börja plugga i en ny stad. 

Om jag skulle prata med en person som funderar på att göra värnplikten skulle jag säga att det är viktigt att tänka ett steg längre. Fundera på varför du vill göra värnplikten, vad det innebär och vad du blir skyldig till. Är det något som du skulle vara okej att associeras med även efter värnplikten? Exempelvis att bli krigsplacerad. Är du villig på att bära vapen eller inte? Fundera över vad du vill uppnå med värnplikten. Är det något som endast värnplikten kan ge dig eller skulle du kunna uppnå det utan den? Diskutera mycket med både familj och vänner, samt att se från många olika perspektiv och framtida planer innan du bestämmer dig.