Ungdomsåren ska vara år av frihet, entusiasm och hopp; år då framtiden känns ljus och möjlig att förändra. Men när det nya året inleds med ett flertal händelser kopplade till yttrande- och tryckfriheten är det lätt att som ung börja tvivla. Grundlagsändring, politiska uttalanden som tummar på yttrandefriheten och kraftigt minskat bistånd för civilsamhället; vad för sorts framtid är vi på väg mot?

Första januari trädde utlandsspionerilagen i kraft, en grundlagsändring som kriminaliserar kritisk rapportering om Sverige och Sveriges militära samarbeten med exempelvis Nato och FN. Den som bedöms sprida hemliga uppgifter som kan “skada Sveriges relation till andra länder eller organisationer”, kan nu dömas till fängelse i upp till 8 år.  

Samtidigt har regeringen skurit ned på biståndet. Konsekvenserna av detta märks redan nu och slår hårt mot arbetet för fred och säkerhet. Flera organisationer kämpar för att överleva och en del måste läggas ned helt. I Sverige är det framförallt biståndet för informations- och kommunikationsstöd som minskat, vilket drabbar organisationer som granskar makthavare och sprider kunskap om demokrati och mänskliga rättigheter. Bland annat Östgruppen meddelar att informationsstödet varit avgörande för möjligheterna att samla in fakta om människorättsbrott i Ukraina. 

Dessutom har politiker uttalat sig på sätt som tummar på yttrandefriheten. Ni minns kanske pressträffen om Natoprocessen och Sveriges säkerhet som hölls i slutet av januari då statsminister Ulf Kristersson gav oss dubbla budskap: man får demonstrera, men man kanske inte bör göra det, särskilt inte om det kan påverka processen med Natoansökan.

I min mening gör starten på 2023 tydligt att Sverige befinner sig i en demokratisk tillbakagång. Utlandsspionerilagen riskerar att leda till journalistisk censurering. Det minskade biståndet till civilsamhällesorganisationer kommer minska antalet röster och perspektiv som vi får ta del av, och i längden också vad vi kan uttrycka. Det påverkar det demokratiska samtalet och handlar om en inskränkning av  yttrandefriheten – och därmed grunden i den svenska demokratin. 

Det är högst oroande att på kort tid se flera tecken på Sveriges demokratiska tillbakagång. När det demokratiska utrymmet krymper, exkluderas de grupper som redan har begränsat utrymme i samhällsdebatten först. Ett exempel på en sådan grupp är unga. Framtiden känns tung - vi unga har ju redan en klimatkris att bära på våra axlar, ska vi även behöva försvara demokratin? 

Det är otroligt viktigt att synliggöra utvecklingen mot en demokratisk tillbakagång och försöka motverka den. Det finns en stark kraft i att lyfta ungas röster och vad vi kan göra för att organisera oss och fortsätta ta plats och höras i samhällsdebatten. Fredsakademin är en arena för just det och som gav mig utrymme för mitt engagemang. Det är när vi tystnar som den demokratiska tillbakagången får fäste, men jag vet att ungas röster kommer fortsätta höras; genom Fredsakademin, i samhällsdebatten och för en framtid som ska kännas ljus och hoppfull.