Ibland känns det som att världen håller på att rasa. Krig efter krig bryter ut och många av dem tycks aldrig ha ett slut. Demokratier blir till autokratier och mänskliga rättigheter kränks till den grad att det börjar normaliseras. Vi ser tappra försök från befolkningar i olika länder för att göra skillnad: demonstrationer, hashtags, vädjan till politiker. Ännu en video på ett barn som går ensamt bland raset efter ett bombanfall. I min filterbubbla känns det som att alla kämpar för att få slut på väpnat våld och förtryck. Ändå känns det som att det aldrig blir någon skillnad. 

Som ung kan det kännas hopplöst. Vår framtid står på spel men det finns ingen plats för oss att göra skillnad, trots vetskapen om att ungas delaktighet behövs för hållbar fred. Vi har för lite erfarenhet, sägs det. Men hur ska det bli någon skillnad om det finns en grupp i samhället som aldrig blir hörd? I takt med ökad finansiering till militär upprustning och att regeringen fattat beslut som skär ner i biståndsbudgeten känns det som att möjligheterna för unga minskar. Civilsamhället, en viktig aktör för ungas delaktighet genom praktikplatser, utbildningar och engagemang, går i dagsläget på knäna. Minor field studies, ett stipendium för fältstudier utomlands, har blivit indraget, likaså Junior Professional Officer programmet, en möjlighet för unga akademiker att arbeta på internationella organisationer. Indragningarna är i sig en konsekvens av nedskärningarna i biståndet. Allt detta har tidigare varit vägar in, där unga har kunnat tillförskaffa sig erfarenhet och påverka i frågor om fred och säkerhet. 

Inför årsdagen för FN:s resolution 2250, agendan för unga, fred och säkerhet, tycker jag att det är viktigt att lyfta utmaningarna som finns för unga idag. Oavsett vilja att arbeta med freds- och säkerhetsfrågor eller inte, är vi många unga som är engagerade i världsläget. Vi är många som engagerar oss för mänskliga rättigheter, jämlikhet och hållbar utveckling. Vi är många som inte ger upp, trots att världen tycks gå åt motsatt håll. “Varför?” kanske folk undrar. Svaret handlar om att konsekvenserna av hur världens ledare agerar idag, kommer vi behöva hantera imorgon. Vi vill inte stå och titta på medan världen rasar. Ge oss en chans att höras, allt ni behöver göra är att lyssna.